Back in Town!
Hem till tälje för första gången sedan flytten!
Tycker alltid att de e lika spännande att stå på perrongen och titta på alla människor. Alla dessa människor med olika destinationer, liv och roller. Att vi tillsammans utgör den nästan aldrig sinande ström av resande. Att vi under en liten, liten stund bildar något tillsammans. Även om de bara är att vi alla är passagerare på samma tåg. Jag kan inte hjälpa att undra om vi har något mer gemensamt än att åka samma tåg, sitta i samma vagn eller läsa likadana tidningar...
Fjärilarna i magen gör sig påminda så fort jag hör hans namn eller tänker på honom. Han är... rolig, mysig, go, lång (haha). Fullkomligt avgudar sättet han kramas på, hur jag försvinner in i hans varma famn.
Skumt det där, att jag bara känt honom i en vecka. Och inte förrän i onsdags fick han veta hur jag kände egentligen. Det var ett "nu eller aldrig" ögonblick. Och jag tog det! Jävligt nöjd över det just nu. :D Möjligtvis är mitt huvud lite fullt med moln just nu, som gör att jag inte kan se klart. Men vad fan gör de?! hehe. Lite fjollig måste man väl få va nån gång!
Hem till ett tomt rum. Hemma fast inte hemma? Det är klart att det där lilla radhuset i Pershagen alltid kommer vara mitt hem. Så länge mamma och pappa bor där iaf. Jag har ju trots allt bott och levt där i 21 år. Tänk vad mycket minnen jag har i det huset och i det rummet! Men nu har jag ett nytt hem, ett nytt rum att skapa egna minnen i. :)
Allt känns rätt lätt just nu. Inga oroliga tankar som fladdrar i periferin. Inga tentor att oroa sig över. Inga problem hemma. Jag är nöjd med min tillvaro. Kanske mer än nöjd... :)
Bäst: Mammas mat! :D
Sämst: Regn, regn & regn
Adios Amigos!
